Smygehuk-Abisko, 67 dagar

Grattis Jesper Sundstrand till en mycket snabb vandring från Sveriges sydspets till Abisko! En fin prestation som Jesper gjorde nästan hela vägen tillsammans med Marcus Persson.

Med Jespers tillåtelse citerar vi vad han själv skriver på Instagram:

“Smygehuk-Abisko
67 dagar
Grövelsjön-Abisko (Gröna Bandet)
29 dagar

Med handen på den blå dörren i Abisko avslutade jag igår, 18e augusti 13:00, denna strapats. Det har varit en resa med få och måttliga dalar men med åtskilliga och skyhöga toppar. När kvällarna väl nått sina slut har dem alltid avslutats med ett leende på läpparna.

Vi har upplevt Skånes rapsfält, myst oss igenom Smålands landsbygd, gått djupt i bergslagens skogar och utforskat vårt kära fjälls vida spektrum med allt från glaciärjokkar till fjällhedar. I slutändan sitter jag i Abisko med fantastiska människor och minnesvärda konversationer på ett billigt hostel och känner mig nöjd. Nöjd med resan, nöjd med prestationen och nöjd med slutet.

Motivationen, orken och viljan fanns inte där när den sista utmaningen upp mot röset låg framför mig. I samband med att jag pratade med Marcus och familj om tankarna och besluten som skulle tas – kände jag vad som var rätt beslut.

Röset står kvar och som en gammal elev menade för inte så länge sedan; ”du är på väg till en stor betongklump, basically”. Och jaa, basically är det en betongklump. Visserligen höll hen med om att det skulle vara häftigt att principiellt stå i tre länder samtidigt, men det får jag göra någon annan gång. Att vara så nära det initiala, och i vissa ögon självklara, målet och att avrunda i ”förtid” kanske grämer mig om någon månad eller två, men idag känns det så mycket rätt.

Att gå ensam drygt två veckor från Klimpfjäll har varit spännande och givande. Man får ett annat ansvar med helt andra möjligheter och förutsättningar. Det enda som dikterar hur dagen ser ut är ens kropp och knopp. Men allt det där som subtraheras i ekvationen från när man är två är ju faktiskt det man saknar mest i slutändan. Att kommentera en upplevelse, ett beslut, ett möte. Att resonera kring alternativ eller föra diskussioner om det mest oväsentliga som finns är faktiskt en oersättlig del i vad som blivit långdistansvandring för mig. Dem sista två veckorna var jag solo sedan benhinnorna stoppat Marcus i Klimpfjäll.

Att det skedde precis innan Kungsleden, där man inte kan undvika andra människor, inte undgå minnesvärda möten och samtal, underlättade det hela. Vetskapen om att det ”bara” var drygt två veckor kvar likaså.

Kanske hade det varit en realitet att fortsätta med sällskap, eller så hade det inte varit det – men för mig spelar den där betongklumpen eller en särskild titel inte tillräckligt stor roll för att jag skulle kämpa emot min egen vilja och känsla.

Ända från Smygehuk har det tydliga faktumet dock gjort sig påmint – fyfan vad fint vårt land är.”

Kim satsar på Via Suecia

I morgon startar Kim Norberg och hennes sambo Lukas Mayers sin vandring längs Gröna bandet. Om fötterna håller och lusten finns kvar tänker de fortsätta hela Via Suecia.

– Eftersom vi aldrig gått längre än två veckor så är det svårt att veta om vi ens klarar Gröna bandet, säger Kim Norberg.

Kim Norberg vid vandringens första mål: dörren till Grövelsjöns fjällstation.

Hon ser fram mot äventyr, vacker natur – och ”hiker’s hunger”:

”Det blir spännande att kunna äta hur mycket jag vill, men ändå gå ner i vikt,” säger Kim Norberg och skrattar.

Idén att gå Gröna bandet föddes i samband med en tvåveckors fjällvandring förra hösten. 

”I våras såg jag ett inlägg om Via Suecia. Då sa jag lite skämtsamt till Lukas: ’Det vore väl häftigt att gå ända ner till Smygehuk?’”

Om det blir verklighet får framtiden utvisa. Lukas Mayers, 23, måste hem och jobba efter Grövelsjön, men Kim Norberg, 25, är inställd på att gå så långt hon orkar efter det.

Kim Norberg började vandra 2016. Innan dess hade hon orienterat och klättrat. Tillsammans med Lukas Mayers – som växt upp med vandring och paddling i en Waldorfskola – har hon utvecklat utrustning och turer.

Kim och Lukas tillagar middag en kylig höstkväll i fjällen 2020

När de beger sig ut på Gröna bandet från Treriksröset ligger basvikten på cirka nio kilo.

”När jag började vandra vägde min packning tio kilo mer än vad den gör nu. Men jag är fortfarande inte i närheten av att ha någon ultralätt packning,” säger Kim Norberg.

Lukas och Kims packning inför Gröna Bandet (och eventuellt Via Suecia för Kim) .

”Jag tror att den här vandringen kommer att lära mig otroligt mycket, och det ser jag fram mot!”

Namn: Kim Norberg

Bor: i Sala med sambon Lukas Mayers

Vandringar jag minns: Vandringen i höstas mellan Nikkaluokta-Kvikkjokk, fantastiska höstfärger och vyer, och otroligt trevligt sällskap. Samt vandringen augusti 2018 mellan Kebnekaise-Abisko där jag vandrade en vecka på egen hand i fjällen – en intressant upplevelse att bara ha sitt egna sällskap. 

Vandringar jag vill göra: Nordkalottleden, Norge på langs samt i Sydamerika på hög höjd. 

När jag inte vandrar: Hittar på vardagsäventyr med Lukas, geocachar, klättrar ibland, drömmer och planerar nya äventyr.

Favoritpryl: Oj, svårt! Jag kommer nog säga min GPS-klocka – den har i princip allt. Karta, kompass, tider för solupp/nedgång, klocka… 

Namn: Lukas Mayers

Bor: med Kim Norberg 

Vandringar jag minns: Sylarna 2020, när vi gick tre dagar i stormvindar och spöregn.

Vandringar jag vill göra: Någonstans i Alperna och i Sydamerika. 

När jag inte vandrar: Cyklar mountainbike, bygger kanot, klättrar ibland och Kim hittar på äventyrliga saker med mig.

Favoritpryl: Min nya HMG-väska. 

Gävlebor första svenskar på Via Suecia

När kamraterna gav sig iväg för att ryggsäcksluffa i Asien gav sig Jesper Sundstrand och Marcus Persson till USA för att vandra 3 500 kilometer på Appalachian Trail. Ett antal långvandringar senare är de redo för Via Suecia.

Jesper Sundstrand och Marcus Persson på Kungsleden förra året.

På söndag morgon tar Jesper Sundstrand och Marcus Persson de första stegen på Via Suecia och blir därmed de första svenskar som börjar vandra den. För cirka en vecka sedan gav sig Constantin Hauzeneder iväg från Smygehuk med samma mål: Treriksröset.

För Marcus Persson är det knappt idé att packa ur ryggsäcken, Han kom nyss hem efter en två och en halv månad lång vandring längs den 2 100 kilometer långa Croatian Long Distance Trail. Där vandrade Jesper Sundstrand tre fjärdedelar.

Innan dess har de vandrat Arizona Trail (1280 kilometer) på hösten 2019, nästan direkt efter Appalachian Trail 2019, och Kungsleden sommaren 2020.

”Vi jobbade två år non-stop efter gymnasiet för att finansiera vandrandet,” berättar Marcus Persson.

Själv jobbade han med service och tunga, manuella jobb inom industrin. Kamraten arbetade bland annat som lärare i matematik och elevcoach inom grundskolan.

”Nu vandrar vi tills pengarna tar slut,” säger Jesper Sundstrand.

Planen var från början att åka över till USA igen eller göra någon längre vandring i Alperna eller Pyrenéerna.

”Men Covid satte stopp för det,” säger Marcus Persson.

Plötslig fick de syn på Via Suecia på nätet och tyckte att det lät som ett bra alternativ:

”Det blir kul att få utforska svensk mark. Vi ser fram mot att vandra genom Skåne och Småland och se svensk landsbygd.”

Jesper Sundstrand har släkt i skånska Genarp. Han får också sällskap av sin syster vid Fulufjället. Dessutom hoppas de båda vandrarna att kompisar ska komma och gå med dem några dagar då och då.

”Vi räknar med att gå i snitt 40-45 kilometer per dag och vara klara på 70-75 dagar,” säger Marcus Persson.

Det skulle i så fall innebära att Jesper Sundstrand är tillbaka lagom till skolstarten – redo att jobba ihop pengar till nästa vandring.

Namn: Jesper Sundstrand

Bor: Gävle

Vandringar jag minns: Alla, självklart. Men den första, AT, ligger varmt om hjärtat.

Vandringar jag vill göra: Great Western Loop, USA.

När jag inte vandrar: Förutom jobb blir det mycket sport med polare. Basket, paddel, innebandy.

Favoritpryl: Kanske inte en “pryl”, men del av min utrustning åtminstone – Injinji tåstrumpor.

Namn: Marcus Persson         

Bor: Gävle

Vandringar jag minns: Främst Appalachian Trail som har en speciell plats i mitt hjärta, Arizona Trail, Kungsleden och Croatian Long Distance Trail (CLDT).

Vandringar jag vill göra: Great Western Loop (GWL, USA), Trans European Alpine Route (TEAR, Europa), GR 20 (Korsika) och Issyk Köl Trail Network (Kyrgyzstan).

First Via Suecia-hiker is off

On Swedens’s National Day Constantin Hauzeneder from Munich, Germany, took the bus from Trelleborg to Smygehuk to start his thru hike of Via Suecia.

This probably means he will be the first hiker thru hiking Via Suecia – The Swedish Trail.

Boredom in the small home office in the flat in Munich helped Constantin Hauzeneder to take the final decision: to make a long distance hike from Munich to the North Cape.

From the beginning the plan was to hike the Continental Divide Trail in the US, but Covid 19 stopped that, too. “I just wanted to get out of my flat and have some adventure and see some scenery,” he says.

The 33–year old system administrator from Munich is no stranger to hiking. He has done several hikes in Germany and section hiked the Pyrenees last October. But the one and two week hikes haven’t satisfied his hunger for more adventure.“I always wanted to stay out longer and go further,” he says.

Now he has been out hiking since April 1st, making his own route 1600 km’s through Germany. “It’s been a great experience. You kind of check out from normal life and just live very simple and in the moment.”

Covid 19 has been a problem along the route, though. Because of restrictions there hasn’t been so many places for Constantin Hauzeneder to rest. He has kept going and going, doing almost 40 km days, hiking for one and a half months with only one rest days.

That led to an injury (shin splints) recently and two and a half weeks off trail. “My aim is to go slower and take more rests along the way in Sweden,” he says.

After the start in Smygehuk Constantin Hauzeneder will hike to Gothenburg on the E1 trail, then continue north on the Via Suecia. Technically you could argue he’s not doing the whole of Via Suecia, but just like CDT there is not a single trail taking you north, there is a MAZE of trails. Also the Pacific Crest Trail (PCT) is full of alternates and detours (often due to fire).

“I’m really looking forward to the wilderness part,” says Constantin Hauzeneder. “I enjoy places where there are no civilization. That’s totally new for me.”

Even though self–chosen solitude is part of the fascination with a thru hike, Constantin Hauzeneder has also been amazed by the social part of thru hiking:

“I have met a lot of friendly people along the way, putting me up for the night, washing my clothes and helping me in other ways.”

You can follow Constantin Hauzeneder on his blog https://www.landstreicher.blog/ or on Instagram https://www.instagram.com/cozy.consi/

He expects to be at Treriksröset around September 9 and at the North Cape September 25, finishing a 5050 km hike.

Happy Trails, Constantin!